Månadsarkiv: september 2011

Gud välsigne mina gardiner

Sitter här och tackar alsmäktig för mina mörkläggningsgardiner denna assoliga dag. Inte för att det var han som köpte dem men nån måste ju få ära för dessa uderverk. Persienner suger jämfört med såna här ljusblockerare.

Tänk vilka småsaker man kan njuta av!

Annonser

Filmtips

Jag såg förresten en kanonbra film på TCM häromdan. Jag ser allt med Bette Davis hon är min favoritskådis. Den hette ”Skandalen kring Julie” eller ”Jezebel” på engelska från 1930-talet nån gång. Den var visst uppskattad på sin tid också för den vann 5 oscars läste jag idag.

Det var ett riktigt härligt, klassiskt kostymdrama precis som det ska vara. Jag älskar Bette Davis.

Tja, vad tycker ni?

Testar förövrigt lite olika namn på min mumsiga lilla blogg bara för att de hur det känns. Tyck gärna till  och ge förslag.  Vill ha nåt som lite neutralt och kul Inget med fuktionshinder, moderskap eller så. Svenska är trevlig och engelska praktiskt då man når fler läsare. Hmm…

Rosa månad

Skiitseptember börjar ta slut och rosa månaden kliver in och tar över. Nu drar concerfonden igång sin intensiva månadskampanj för att uppmärksamma riskerna och forskningsarbetet kring bröstcancer. Nu lanserar det ena företaget efter det andra rosa prylar och donerar en gnutta av kostnaden till bröstcanserfonden. Hur mycket varierar ganska stort så kolla upp det här.

Vill du göra nåt annat kan du t.ex. starta en egen insamling här eller delta i en ljusmanifestation.

Det mest direkta sättet är ju ändå att skänka pengar direkt till fonden eller att köpa och bära rosa bandet. Det kostar 25 kr varav 23 kr går till fonden.

I år är det Lena PH och Per Holtknekt som desginat en hel kollektion av rosa band. Så snitsigt av dem! Fina är de i alla fall utformade som kramar med olika mönster på tröjärmarna.

Foto: Melker Dahlstrand

Foto:  Karolina Henke

Fokus på jobbet

Åh, så skönt att jobba idag. Jobbigt för jag skittrött men skönt att få fokusera på sitt lilla projekt. Det är så kul att skriva på sina kollegor för de är så egna allihopa. Jag trivs så störtbra.  Egentligen skulle morgondagen bli min sista dag som arbetstränande för 1 oktober skulle jag bli anställd, men det ser lite mörkt ut. Helt jävla becksvart faktiskt för jag fick mail härom dan från AF de har inte fått tillbaka de papper som min boss ska skriva på. När jag idag tog ett snack med hans högra hand visar det sig att de ligger och väntar på underskrift men att han ligger efter med det mesta just nu. Jag vinkar byebye till min första riktigt betalda arbetsdag på 3½ år. Jag får väl kanske vänta en månad till. Det är inte hela världen, bara lite surt för tillfället.

Nu kom mitt lilla solsken hem. Är hon inte roligast i hela världen så säg.

Jag har förövrigt telefonmöte med färdtjänsts enhetschef på måndag.

Ett helvete med färdtjänst

Nu händer det grejer.  Mamma ringde igår och var upprörd då hon läst att jag haft besvär med färdtjänst igen.  Hon ville ringa och få ordning på dem. ❤  Nu har hon fått kontakt med en kommun och en enhetschef på ländstrafiken som ska ta tag i det hela. Kanske det hjälper bättre. Mamma lämnade mitt nummer till henne. Jag har jag jagat tag på hennes mailadress och mailat henne så vi kan ta det via mail ellet txt-tlf.  Det är himla bra att ha sin mamma för sånt här! Hon är som en naturkraft man släpper lös när inget annat längre hjälper och man inte orkar mer. Haha!

Mina klagomål från de senaste månaderna ligger här på bloggen. I menyn högst upp på sidan kan man klicka på ”funkisföräldrar” och sen ”ett helvete med färdtjänst” så finns de publicerade där.

Nu om jag får en bra kontakt så är min plan att ordna ett möte. Kanske med transam, färdtjänstenheten, funkisföräldragruppen och folkvalda politiker. Vi får se hur det går. Vart ska jag hitta energin nånstans? Skönt att jag har gott stöd.

Rullator på fyra ben

Intensiv dag.  Jobbade förmiddag, vilade lunch där innan FisLis kom och hämtade mig så vi kunde åka till FSDBs tisdagsträff. Första gången jag var med på en sån. Marita och Anne-maj var där och berättade om hur det går till att ha ledarhund. De är så roliga att lyssna på! Marita har lite dålig balans så hon kallar Oliver för sin rullator på fyra ben. Haha!

Det är då inte så bara att skaffa ledarhund inte. Komplicerat och kräver mycket jobb. En ledarhund är värd lika mycket som en sprillans volvo. Det kunde man inte tro om en liten hundrackare!

Det var trevligt att vara med men jag känner att jag måste jobba lite mer med att få in fler tecken i mitt vokabulär.  Trevligt att kunna hejja och småprata med bekanta utan tolk i alla fall.  God äppelpaj!

 

Tjejträff och lekträff

Nu har jag haft trevliga saker för mig. I söndags hade jag tjejerna över. Väldigt upplyftande. Vi köpte hem kinamat från Coco thai. Mums!

Igår hade vi lekträff med andra funkisföräldrar och deras ungar på varberga familjecentral.  Trevligt. Hade med mig glass, banan och chokladsås och bjöd på.  Vi hade en ny familj med oss också.  Anders med sin lilla Nova och hennes mamma Sara. Vi hade förstås mycket att prata om. Jämföra vår ahjälpmedel och beviljade  insatser. Barnen glömde vi totalt bort efter fikat. De glömde förstås bort oss också. När vi skulle gå fick jag verkligen bända bort ottilia från den fantastiska leksakslådan med pusselbitar.

Färdtjänst krånglade förstås som vanligt. När vi skulle dit skickade de först en taxi som inte fattade skillnaden mellan bilbarnstol och bilkudde, nästa taxi var samma snubbe vi åkte med i tisdags. Han som bara satte fast sin  normala graco-bilstol med remmarna men linte bälte och fortfarande envist propsade på att de ska vara så och inte går på annat vis.

I vanliga fall skulle jag eller malin fäst stolen själva men nu vägrar jag det. de ska kunna det själva. Det är deras jobb. Så länge jag gör det åt dem behöver ingen kunna det.

Vi åkte inte med den taxin heller. Vi avbokade den och blev körda av sven istället. På tillbakavägen visade det sig att det inte fanns nån bokning. Jag vet att jag bokat resan för jag gjorde det via texttelefon. Jag minns namn och detaljer från samtalet. Förmodligen avbokade de tillbakaresan när vi inte vill åka med på ditresan. Min snälle man kom och hämtade oss.

Summan av kardemumman, det var en väldigt trevlig dag!

Men nu ska jagh bli glad

Om 20 minuter kommer mina homies Ida, Elin och Camilla. Vi har hängt ihop sen skolan och träffas fortfarande nån gång ibland när alla lyckas slita sig loss från viktiga sina liv.

Den här gången blev det inte lördagkväll som vanligt. Ingen kunde så till slut fick vi ta det en söndagseftermiddag istället. Det är stökigt hemma me jag har lyc kats röja undan det värsta, det tog verkligen hela skitans förmiddan men jag hade  inte ork att göra det i ett svep.

Nu känner jag mig nöjd i alla fall. Har lite blåatankar som ligger i bakhuvudet och bankar men de lägger sig nog när det ringer på dörren

Ibland blir jag rädd…

…för jag får för mig saker. Jag får för mig att jag påverkar mitt sjukdomsförlopp. Att mina funktioner  blir sämre för att jag tillåter dem att bli sämre. Man kan ignorera sina progrigerande nedsättningar och kämpa för att att lura sig själv och omgivningen så länge som möjligt eller  så kan man tänka att jag tar till hjälpmedel så kanske jag klarar mig bättre.  Det låter ganska enkelt men det är det inte alltid för man får vet alltid att man nog kan kämpa vidare och klara en bit till ändå. För nånstans får man känslan av att när man väl låter sig övertalas att ta den där rullatorn eller vad det är så kommer nån trycka på en knapp som gör att benen sakta skrumpnar ihop till två oanvändbara snören. Som att öppna en dammlucka.

I klokt tillstånd kan man ju konstatera att det vore helt fantastiskt om det var så.  Då skulle man ju faktiskt ha makt över sitt eget skrumpnande öde.

Min hörselskada upptäcktes när jag var 14 och sen dess har den dalat i jämn fart. Det kändes alltid som om jag fick hörselskadan när jag fick hörapparaterna. Vid varje hörseltest som gjordes en gång om året hade hörseln sjunkit lite och hörapparatens volym höjdes. Det kändes som om min hörsel sjönk ju mer hörapparaterna höjdes istället för tvärt om.

Den där känslan plågar mig nu när jag dragit igång en ansökan till assistans. Jag vet att det är knäppt. Universum funkar inte så…men Gud, vad har jag gjort!?!

Saturday night live

Blir bara mer och mer nöjd med min nya domän. Nu har jag fattat att man faktiskt utan krångel kan svara på kommentarer här.

I dag skulle jag gått på fylle slag hos en gammal 30-åring men de får klara sig själva. Jag stannar hemma hos min gullunge och låter sven överlämna presenten vars värde han definitivt kommer dricka upp. Har Lisa här också. Mys pys. Hon ska få plocka mina ögonbryn så man kanske ser ansiktet igen.

Sen blir det nog film och popcorn. Vad annars?

Thats all I had to say about that!

Bragöra

Bra! Nu har jag suttit här och fått skitviktiga saker gjorde.  Undertiden har min husman lagat maten jag förberedde i gårkväll. Ottilia är helt inne i sina lekar på rummet. Idag har hon, Lukas och Emilio lekt på dagis. De var barn vars föräldrar var döda och inte där. Vad leker de imorgon? Krig, abord och skillsmässa?

Ljushuvud till sjuksköterska

Idag är jag lite mer hardcore. Hade svårt att sova i natt. Miljontals oroande tankar. Till slut mosade jag dem med klacken och drömde om att jag skulle fixa en bra sommarstuga till sven i dalarna.

Jag har varit lite trött idag, men ändå fit for fight. Vaknade tidigt och skrev en lååååång liste över alla mina hjälpmedel.  Ganska roligt göromål.

Hursom, jag jobbade idag. Sen behövde jag få tag på min vårdcentral vilket visade sig blir en ganska störig utmaning. Jag tar antidpressiva läkemedel och upptäckte i gårkväll att jag bara hade en kvar, som jag tog i morse. Jag behöver alltså ny tabletter innan imorgon bitti. Det är inte en sån medicin man abrupt kan sluta ta eller hoppa över. Då kan det gå riktigt illa.

Jag ringer med texttelefonen via en tolk och bokar en telefontid. Sen visar det sig att sven inte kan vara hemma och hjälpa mig höra den tiden som fanns så telefontolken hjälper mig ringa 1177 där jag fick prata med ett riktigt smarthuvud. Efter att ha förklarat situationen säger hon följande: ”Hörredu, om du bokar en telefontid får du ju se till så du kan prata i telefonen då!”

Smartass! Hon fick sig en utskällning och jag fick akutnumret till haga och de hjälpte mig.

Dags att visa upp…

Dags att dela med sig av denna lilla blogg. Det är mycket som fortfarande ska fixas till men nu kör vi!

När jag tänkt över saken…

Hm, har tänkt över saken och kommit över min skärrade självkänsla. Ska de sitta här och gräva i obehagliga detaljer ska de detaljer få. Jag kunde maila henne om jag hade mer att tillägga och det tänker jag verklien göra. Hon ska få vet ALLT! Det ska jag lägga min energi på istället för att böla. Hon ska få veta alla  problem jag har pga mina fnktionshinder, alla missförstånd, alla felbehandlingar, alla kränkningar, ALLT!  Gissa om färdtjänst kommer omnämnas!

Obehagliga frågor

Jo, det var faktiskt jättejobbigt.  Jag fick en publik på 6 pers: en jurist, två tolkar, två handläggare och en handläggarstudenttjej.  TVå timmars grävande i detljer kring min hygien och livsföring. Exakt hur gör jag när jag ska ta mig in i duschen? Varför har jag stödhandtag till toaletten? Klarar jag av att knäppa BHn själv?

Alla svar har de redan fått skrivet i en ansökan, men de måste höra mig intyga exakt hur värdelös jag är utan assistans? Exakt hur dåligt jag klarar mig och hur mycket besvärligare livet blir. Mot slutet av det två timmar långa förhöret få jag dessuttom veta att det inte är den närvarande handläggaren som ska ta beslutet för försäkringskassans räkning. Hon samlar enbart in information till personen som fattar beslutet.  Hennes jobb var nog enbart att kolla om jag luras eller inte och hitta sprickor i min beskrivning som ansökan kan falla på.

Jag förstår att folk luras och håller på men måste man behandlas som en mordmisstänkt? Känner mig kränkt. Det värsta är ju att man vet att försäkringskassan nästan i regel ger avslag på första ansökan så man måste överklaga.

Har sovit bort hela eftermiddan, blev väckt av bostadsrättföreningens ordförande som knackade på och bad att sven skulle kontakta honom. Vår altan har inte brädor på framsidan, det ser inte snyggt ut. Shit, vilket jävla problem då! Tack och lov att man inte har hans jobb. Behöva bry sig om grannens altankant. Aja, vi får ordna det.

Nu längtar jag efter ottilia, vad skönt det ska bli att få nåt annat att tänka på!

Vad kommer de att se?

Nu sitter jag här och peppar. Assistanshandläggare kommer idag. Vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig förutom att plugga på mn egen ansökan.  Vanligen håller jag igen på kaffet, eftersom det gör mig skakig. Nu tänker jag inte på det. Det är ju bara en fördel om det syns att jag är skakig. Ser man inte sjuk är man nog inte så sjuk.

Just nu önskar jag lite att jag hade en hand att hålla men jag vill inte ha nån av mina anhöriga med på mötet för då vet jag att jag håller igen. Är det nån gång jag ska gnälla över hur förfärligt  jobbigt och svårt allt är så är det ju på det här mötet.  Jag har juristen där som hjälp och en skrivtolk.

Jag föreställer mig nog att det är värre än det är. Kanske går väldigt bra. Det kanske är snälla tanter som kommer.  Som handläggaren på AF som tycker det är helt fantastiskt att jag ens orkar stå upp.

Vad kommer de se när de tittar på mig?

jobb på hjärnan

Sitter och klurar över mitt jobb. Den senaste veckan har det varit besvärligt att klara av det. Har fått ögonmigrän av resan till jobbet trots att jag hållt mörkt för ögonen. Att hörappartaen var på lagning gjorde nog huvuvärken värre. Jag fick tillbaka den i fredags och sen har jag mått bättre.

Om det inte blir bättre måste jag arrangera om lite. Kanske jobba eftermiddagar, men det slipper jag helst för jag vill inte vara slutkörd på kvällen när jag ska vara med flickungen min. Eventuellt kan jag kanske jobba hemifrån när det är som värst. Det är inte heller nåt jag riktigt vill. Vill vara på jobbet bland kolleger och förmiddagsfikapauser.

Aja, vi får se hur det ter sig nästa vecka. Klura lite.  Ska dessutom boka in ett möte med the boss för löneförhandling. Läskigt! Tur att jag har en snäll boss. Det värsta som kan hända är att han garvar ihjäl sig när jag meddelar mina önskemål.

Bytardag

Just det, på tal om ingenting. Igår gick bytesdan i elimkörkanm av stapeln. Sven lämnade in flera säckar och lådor fyllda med kläder och leksaker i fredags och igår fick vi åka dit och hämta upp det som inte blivit sålt. Man hade en halvtimme på sig att gå igenom en hel sal med bord som var fullastade av blandade barnkläder.  Vi hittade en bråkdel men det gjorde inget för resten skickas till  Lettland.

Man fick tillbaka en tjock papperslunta där de fäst frysttejpbitarna som man märkt kläderna med så man kunde se lite  vad som sålts. Kul!

Vi sålde 70 artiklar för sammanlagt 2224 kr.  Av det gick 445 kr till afrikas horn och 1779 kr till vår resa till Thailand.  Mycket jobb blev det för det, men själen mår bra

 

Nu har Ottilia kommit hem också. Vi har lekt frisör. Hon klippte mig och färgade håret rosa och lila. Hon sa att jag var 4 år och då får man gå till frisören själv men jag måste ringa min mamma och berätta om hårfärgen. Haha!

Sen har sven och hon gjort ett nytt handavtryck. Vi har ett från när hoin var fem månader, 2,5 år och nu 3,5 år.  När hon fyller 16  ska jag tvinga henne göra en till åt mamma och pappa.

Bild:fotoakuten

Ledsagad av ett fyllo

Igår var en kul lördag. Vi skulle köra ut Otti till hennes farmor men efter två dagars huvudvärk skydde jag solen som en liten vampyr och stannade hemma. Kändes ju lite trist till en början, men det visade sig att jag fick besök av Tess och labradoran Nova.

Eftersom Tess är dövblindtolk ska hon en god vän och gästföreläsa på familjen studiecirkel i TSS i morgon. Vi gick egenom lite vad hon skulle prata om, snackade strunt som vanligt och sen fick jag ännu en lektion i taktilkommunikation. Hon berättade om sin vecka på med tecken och jag läste av med händerna. Gick ganska bra, hon fick upprepa hela tiden men till slut förstod jag. Jag lär mig lite!

På kvällen utnyttjade jag och sven vår barnfria lördag till fulla. Korkade upp en flaska spanskt vin redan vid femtiden och njöt av att vi kunde göra precis vad vi ville utan att planera ett dugg.  Vid 22-tiden drog vi oss till Bishops. Då hade vi hunnit haft en helkväll med vin, chips,  härligt snusk, mycket skratt och en ohyggling duell av  Queen singstar.  Stackars grannar!

Sven hade blivit rätt packad och jag må säga att det var en intressant upplevelse att bli ledsagad av ett fylla. Jag höll på att skratta ihjäl mig för han trodde att han hade världens koll. När vi var vid baren skulle vi gå till ett bort. Jag sa till sven att han kunmde gå före i lugn takt så kunde jag följa honom, men han gick skitfort och det kom en stor, fet man och ställde sig i min väg. Jag knackade honom på axeln och bad om att få komma förbi. Han tittade på mig, sa ”jaja” men stod kvar. Jag frågade bryskare men han fattade ingenting. Jag försökte till och med flytta på honom men han var lite för tung för mig. Nä, jag satte mig rullator och tän kte att sven märker väl att jag försvunnit och kommer tillbaka… det gjorde han till slut. Ja.

Vi fick sällskap av Eric och sen dök min mamma och henne kompisar upp. Trevlig kväll!

TSS-tolkning

Här kommer en snabbrapport från mötet med hörselpedagogen och TSS-tolken.

Jag vill ha hjälp av en kommunikationspedagog men det får jag inte.  Jag kan få hjälpmedel i form av vit käpp, bildtelefoni, glasögon, vibrerande termometer, lampor…. men kommunicera får man inte hjälp med. Jag har fått min TSS-kurs och får vara nöjd med det. Hon tyckte att jag kunde gå och lära mig fler tecken. Jag är väldigt tacksam över TSS-kursen,  men visuella tecken hjälper mig inte ett skit i de miljöer där jag inte kan se. Nä, hon förstod till slut men det var ändå lönlöst. 

När det gällde tolken fick jag också vara lite besvärlig. Till en början satt de bredvid varandra, men det var väldigt savårt att få nån hjälp av tolkens tecken och läppar som låg strax efter pedagogens prat. Jag bad tolken ta micken istället och de såg båda väldigt skeptiska ut. ”Så brukar man inte göra.” Nä, men får ni prova för det är mig ni ska hjälpa. Det funkade mycket bättre, men de var noga med att upprepa att det inte var en beprövad tolkmetad att kombinera tydligt tal med TSS. Nä, jag förstår det, men så länge tolken känner att hon kan prata och teckna samtidigt så (som vanliga personer gör när de använder tss) så är det så här jag helst vill ha det.

Aja, jag ska maila tolkcentralen och höra om det är okej att be om det i framtiden, när det bara är mig det ska tecknas till. Jag är nöjd med att ha hittat en bra tolkmetod som komplement till skrivtolkning. Känns skönt!

Men hörni, skulle örebro  vara teckensspråkets huvudstad? Vilken fars!!

Står inte ut!

Usch, vilken ushlig vecka. Ont hela tiden, öronbedövande tinnitus och så det här starka höstljuset.  Försöker hålla humöret uppe, men det går inte just nu.  Sugigt! Jag vill så jäkla gärna normalt och så går det inte! När jag får tillbaka hörapparaten och får lite ro i öronen kanske jag klarar av ljuset bättre, vem vet? 

Snart har jag möte med samordnaren från CI-teamet då får jag användning av mina negativa energier.   Jag ska ta na i örat lite!  Vänligt men bestämd! Jag ska provköra TSS-tolk ocksåå. Jag misstänker att det inte kommer gå jättebra.

Nä, nu fick jag huvudvärk igen. Dumt att gå in på datorn!

njml-

lkj ,j  mjl

Tjejlogik

Fortsatte vara en virrpanna igår. Stressad över att ha ont och samtidigt vilja få saker gjort. Men vet ni, jag lyckades få saker gjorda!

Höll på att psykbryt på förmiddan när vi skulle få tummen ur och åka en sväng ut till toysrus. Mina älsklingar segade och lät mycket. Det räckte för attgöra ljudkänslig mamma skitirriterad. När jag på fullaste allvar funderade på om man kan ta ut sillsmässa över att mannen sparkar pottan åt sidan för högljutt tog jag ut hörapparaterna. Sen blev allt mycket enklare och vi älskade varandra helhjärtat igen. Nu går vi, så gick vi.

Ottilia vr superduktig i leksaksbutiken. Innan vi gick in stannade vi till  och jag sa att idag ska vi bara köpa presenten till Edvin.  Hon ville förstås ha alltt hon såg, men det blev inget skrika eller gnäll om det. Fantastiskt!

Sen åkte vi till vid ikea för att äta lunch. Då var det mamma som var väldigt duktig, hon såg en lampa hon väldigt gärna vill ha men inte fick, men hon grät inte ett dugg! Kanske nästa gång, lovade pappa och köpte ett pappersställ för räkningarna som alla har nytta av. 

 På eftermiddan kom ass. Malin och hängde med mig och Otti. Pappa fick tid att träna, mamma hjälp att märka lite grejer inför bytardan i helgen. Kanon! Sen skulle vi fika. Ottilia kom ut med en kaka i munnen och frågade om hon fick öppna kakpaketet. Hm, de där kakorna skulle mamma faktiskt ge bort i present till en vän som ligger på sjukhus. Ottilia förstod inte riktig varför det är så viktigt att fråga innan man tar, om man frågar efter har man ju fått kaka och ändå varit duktig. Tjejlogik.

Sen blev det ettårskalas för Edvin!

Helt kuckelimuck

Trist att börja bloggen med en kämpig dag, men igår var det kämpigt. Ibland undrar man över såna där dagar när saker bara strular om man blir trött och irriterad av det eller om allt strular enbart för att man är trött och irriterad. Hm, igår var allt i alla fall bra tills jag på morgonen tappade ena hörapparaten i golvet så att den pajjade.  Snacka om att man bli kuckelimuck av att bara ha ljud på ena örat. Japp, sen gick allt mot mig. Precis från den stunden.

Huvudvärk och tinnitus var bara början på galenskappen. Jag skulle jobba och var snurrigare än nånsin. Jag orkar inte ens berätta om dem och tro mig, ni orkar inte höra. När jag kom hem sov jag nästan tre timmar.

Tar fortfarande igen mig efter helgen och har ont så det spär ju på men ibland funderar jag på hur jag skulle må om jag bara lade ifrån mig happarna under en dag och inte ens försökte höra, bara tecknade. Skulle det vara skönt?

Avslutade dagen med en perfekt godispåse. En liten en med mjölkchoklad, skum/gelejordgubbar, löständer och morfars favoriter (skum och gele).  Ottilia somnade inte förän 21.20 och jag hade skickat iväg sven att titta på fotboll hos emric, då smakar det extra gott när man väl glider ner i soffan och låter sig väl smaka.

 

Goddag, goddag då…

Tar ett bamsekliv över från blogg.se och mittegetlilla till worldpress.com. Lite läskigt att lära sig alla nya verktyg och knappar när man inte riktigt ser symbolerna, men man lär sig nog snart.

Jag fattar fortfarande inte hur jag ska få bilder att synas. Man blir ju helt galen!! Men äh… kul att ni kom!

 

 

Helhelg i Astrid Lindgrens värld (Lördag)

Efter att ha stört mamma hela natta, var ottilia ändå uppe med tuppen 05.30. Jag hörde ottilia säga ”Hur många barn får jag när jag blir 6 år?!” sen kastade hon upp några kronor i luften och skrek ”4 st barn när jag bli gammal och 6 år” Haha!  Vid 7 väckte jag sven så han fick ta över, såvar jag tacksam över att kunna ta av hörapparaterna och ingå mute-läge en timme. Sen var vi pigga och redo för äventyr hela högen. Ass. Malin kom över från sin stuga vid 9 och vid 10 var vi på väg till parken. 
Astrid Lindgrens värld är uppbyggd som en enda gigantisk lekplats. Överallt kan man leka. Under vissa tider av dan kommer skådespelare och spelar små snuttar ut böckerna, emellan pratar de med  barnen och har massa busiga upptåg för sig. Första stoppet var förstås Villa villekulla, där pippi hade en sakletartur med barnen. Alla sakerna de hittade var en skatt som de sedan gömde. Alla barnen fick ta varsin sak, ottilia var saligt lycklig när pippi själv gav henne en maskrutschkana (sugrör) att ta med. 

Vi käkade lunch och betalade på riktigt 70 spänn för en barnportion av potatismos oc köttbullar. De vet hur de ska ta betalt på det där stället. Dan efter tog vi med matsäck istället och satsade pengarna på fika och  glass istället. Pippi sakerna var också saftigt dyra. När vi kom till pippi butiken plockade jag åt mig en väldigt söt klänning med pippi på till ottilia. Den åkte direkt upp på väggen när Malin visade mig prislappen. 395 kr!! För en vanlig liten klänning, nä ru! Det blev pippiiaffisch, vykort (till far/morföräldrar och ett till pippi.)  och ett pippispel istället. Ottilia blev väldigt nöjd.

Vi gick till stugan och sov lunch, sen var det full fart igen. Sångframträdande av familjen svensson från katthult på lilla scenen, sen rände vi mest runt och kikade på parken, alla lekställen och småhus. Det är ju verkligen jättestort!

På kvällen åkte vi till en minst sagt ovanlig pizzeria. ”Shalom” var väldigt trevligt och hade riktigt goda pizzor. Jag tog en ”astrid” med hälften kyckling och kebabsås och hälften oxfilé och beanaise. Sen hade de hävt pommes ver hela härligheten. Orkade typ halva. Gulp!

Bilder kommer, men jag måste lista ut hur jag ska få dem att synas i bloggen först.

Helhelg i Astrid Lindgrens värld (fredag)

Fredag
Nu är årets familjesemester i Vimmerby avklarad, så fantastiskt! Vi hyrde en stuga i Astrid Lindgrens värld. Vi hade från början tänkt åka i augusti, men sven fick inte ledigt så det fick bli nu i september och därför blev det skitbilligt. Om vi åkt som planerat hade vi fått betala 3000 spänn för en natt, nu betalade vi 1500 för två nätter. Det var inte alla figurerna som var där men mer än tillräckligt. Den enda vi saknade var nog madicken.

Vi åkte hemifrån fredag morgon i pappas pick up. Väldigt prktiskt. I den fick vi plats med allt vi behövde, och då menar jag verkligen ALLT! Rullstol,rullator, duschpall, 2 stora resväskor, ryggsäck, skötväska, kameraväska, lekväska, docka, man, fru, dotter och ledsagare Malin. Japp, allt fick plats. Det enda vi glömde var sulkyn.

Vi började med en lunch på stadshotellet, sen checkade vi in i vår lilla stuga och vilade en stund. Sen tog vi en vända inne i lilla vimmerby. Liten söt stad. Mycket små present- och inredningsbutiker. Köpte en blus och födelsedagspresent till mamsen  och alva, ottilia köpte godis och en tröja. Sven han köpte öl, sen var nöjd. Tålmodig som en gud. Vi hittade en riktigt grym butik. ”Hemma hos Emma”, med massa fina dyra kläder. Perfekt, för vid sidan av butiken fanns ett café. När sven och ottilia tröttnade i klädbutiken kunde de sätta sig där, med en espresso och en glass, medan jag och malin gick bananza bland odd molly och alla andra fansy shmansy-kläder. 

Innan vi åkte tillbaka till stugan handlade vi på coop så vi kunde laga kvällsmat. Det  blev mackisar och falukorv. Ottilias favorit. Hon var riktigt uppe i varv. Vid niotiden lyckades vi till slut bryta ner henne så hon gav upp och somnade. Jag och sven fick en liten mysstund toppad av öl och chips innan vi totaldäckade i varsin säng.