Utan att tänka alls

Ibland kan man inte riktigt hjälpa sig själv. Man får ett infall och kastar sig ut utan at tänka alls. Ibland landar man mindre bra. Ibland i Svartån. Ibland i en grop av mjuk gegga.

IMG_7190 Vi skulle ut till huset för att välja färger till väggarna. Massvis av små papperslappar med färgprover som vi bredde ut på golvet och försökte välja mellan.
Men innan det. Innan vi gick in i huset och började så tänkte jag att jag skulle prova mitt nya Freewheel. Jag var på hjälpmedelscentralen igår och provade ut min nya rullstol. Det tog mer än två och en halvt timme av tekniska detaljer och Ottilia höll på att dö av tristess. De var helt klart värt det för jag älskar den nya stolen. Små ändringar kan göra så mycket! Den största förändringen var det nya tillbehöret Freewheel som jag fick med. Ett stort hjul som gör att man kommer fram i terräng. Dagens väder var milt och då jag inte varit på vår bakgård sen i somras tänkte jag att det var perfekta stället av provköra Freewheel på. Sist jag var där var när vi hade picknick i somras. En gammal åker full av högt gräs och vilda växter. En gång i början av sommaren var vi där när det just hade regnat och luften av dofter från kryddväxter, blommor och vått gräs. Ljuvligare kan inte svensk sommar bli.

IMG_7176.JPGIdag rundade jag husknuten och såg ett berg av jord som flyttats dit när grävmaskinen gjort plats för husgrunden. Omringad av guppig åkermark. Hurra! Jag tänkte inte efter en sekund innan jag gasade rakt ut för att varva jordkullen. Dessvärre gasade jag rakt ut i det område där man just grävt ner vattenbrunn med rör. Jag märkte inte ens att rullstolen sjönk ner i lös, vattnig lera. Sven ropade på mig och assistenten sa ”jag vill inte ut här med mina skor!” men jag hörde inte ett skvatt förrän jag satt fast.

IMG_7178.JPGVi kom loss, men det var inte lätt och vi vad täckta av lera. Jag skrattade så jag fick magknip samtidigt som jag skämdes som en hund. Ottilia tyckte det vart så kul att hon också gav sig ut i leran. Hon fastnade förstås ännu värre än vad vi gjorde och ramlade på rumpan. Sven som stått på stadig mark och skakat på huvudet åt oss blev då också tvungen att ge sig ut i geggan för att rädda henne. Med rumpan full av lera kom hon gråtandes till mamma och jag kunde inte sluta asgarva. Vilken jäkla soppa! Hur lyckas vi alltid med sånt här?


Med grannens trädgårdsslang kunde vi spola av den värsta leran från hjulen och händerna. Sen tog vi tag i färgvalsarbetet. Tack och lov hade vi tagit en kaffetermos med oss. Vi lyckades inte alls bestämma oss. Vi var så trötta och rådvilla så vi bestämde oss för att äta lunch och bestämma oss senare. Vi åt leriga på en snabbmatsrestaurang och knallade sen över till färghandlaren. Där visade det sig att vi som nybyggnadskunder kan få hjälp av en professionell inredare som gör besök till vårt hus och vägleder oss. Perfekt! Vi ses på måndag. Nu vill vi egentligen bara åka hem faktiskt.

 

Annonser

3 svar till “Utan att tänka alls

  1. Hej, vilken härlig berättelse. Jag ser dig via CI gruppen på FB ibland och läser med glädje dina blogginlägg. Maria

  2. Haha! Älskar detta inlägg! Ibland blir det tokigt men man får bjuda på det ibland! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s