Månadsarkiv: januari 2015

Jag hör ändå

icon_teckentolk_large2Idag mår jag skit, men det är för att jag hade en väldigt intensiv dag med möten i Stockholm igår. En väldigt bra dag måste jag säga.

Det första mötet var ett styrelsemöte med flertal personer, då har jag alltid två dövblindtolkar som tecknar allt som kommuniceras med svensk ordföljd samtidigt som jag lyssnar på vad som sägs i den gemensamma hörselslingan. Det brukar vara en förutsättning för att jag ska hänga med, men igår var det annorlunda. Jag glömde bort tolkarna. Ja, jag glömde bort dem för jag behövde dem inte alls på samma sätt som jag gjort tidigare. Jag hör ändå.

Jag kan liksom känna hur mitt liv förändras just nu. Jag märker hur maskineriet bromsar. Stannar. Vänder sig. Rör sig åt ett helt nytt håll. Jag gillar riktningen livet fått och vill bara hänga på.

Bildkälla:sodertornsfolkhogskola.se

 

Annonser

Naken

Jag älskar våran dusch. Jag älskar den av den enkla anledningen att den är extra stor. Ingen bautadusch, men de där extra 10-15 cm vi lade till på duschdörrarna i glas gör att den känns underbart rymlig för mig. Man behöver mer plats om man duschar sittandes, än om man duschar ståendes. Så är det bara. Jag upptäckte en sak första gången jag duschade där. Eller egentligen upptäckte jag ganska många saker, som att det är otroligt skönt med takdusch när man kan sitta under den. Det kunde jag inte i förr duschen. Takduschensstrålar föll framför mig istället för på mig. Jag upptäckte att jag inte når golvet och att vi behöver en hylla att ställa schampoflaskorna på. Att vi borde placerat handfatet annorlunda och… jag, jag upptäckte ganska många saker. Fram för allt upptäckte jag att man i en dusch med klara glasdörrar blir väldigt mycket mer naken än bakom ett duschdraperi. Även om assistenten vände ryggen till kände jag mig naken. Även om assistenten brukar tvätta håret på mig naken, hjälpa mig med underkläderna naken och att ta mig in i duschen naken brukar jag inte känna mig naken. Jag brukar inte tänka på det. Men nu ville jag plötsligt vara ensam och även om jag litar på att assistenten inte tittar så känns det lika intimt att ha henne i rummet som om hon stått i duschen med mig. Så, numera går assistenten ut och kommer in när hon behövs. Jag behöver bara hojta. Tack vare takduschen behöver jag inte anstränga mig så mycket heller.  Att duscha har plötsligt förändrats från något kallt, tungt och svårt som jag snabbt ville få överstökat till att blivit avslappnande och behagligt.

Den bästa platsen

Åhhhhh, vad jag älskar vårt hus! Jag tänker det flera gånger varje dag. Det är helhärligt att bo här. Jag kommer fram precis överallt. Jag kan nå i princip allt. Det är en sjukt bra känsla. Jag älskar mitt kök för att jag kan nå tallrikarna själv. Jag kan se alla torrvaror i skafferilådorna som jag drar ut under bänken. De står inte i ett överskåp med motljus av mina starka lampor. Jag når och jag ser. Jag älskar vitvarorna i köket som är så tysta att de knappt märks. Man kan sitta och prata vid köksbordet utan att störas av diskmaskinen när den är igång.

Jag älskar det lilla garderobsrummet. Det är oansenligt och långt ifrån ett walk-in-closet. Det är ett extrarum där vi slängde in garderoberna som ingick med huset. Om en till människa ska komma in i vår familj någon gång kan vi bara flytta på garderoberna. Rummet står där som ett litet löfte om att möjligheten finns, även om det inte är något vi vill just nu. Nu står det fem garderober där lättåtkomliga. I mitt förra hem hade vi våra garderober i sovrummet och det gick inte att komma fram till dem med rullstol. Nu finns det gott om plats. Eller ja, det kommer göra det när vi fått bort flyttkartongerna. Tills dess finns det helt okej med plats framför de garderober jag använder.

Och badrummet sen. Eller rättare sagt duschen. Den kommer att få ett eget kapitel. Jag älskar duschen och utrymmet där det senare kommer stå en infrabastu som ska motverka mina neurologiska smärtor om vintern.

Min absoluta favoritplats är här. Här i soffan framför vår braskamin. Det är varmt och mysigt här. Elden. Bara det gör soffan till min favoritplats. Sen tillkommer utsikten. Jag kan se hallen och om någon kommer in genom ytterdörren. Prata med Ottilia när hon speglar sig i den stora hallspegeln och beundrar sina tights. Hon pratar med dem i spegeln, tightsen alltså. Jag kan se köket och prata med den som lagar mat eller sitter vid köksbordet. Till vänster finns altandörren och dörren till assistentrummet, snett framåt vänster finns dörren till tvättstugan. Till höger har jag öppningen till sovrumsdelen och TV-rummet. Jag känner mig liksom mitt i. Jag älskar att känns mig mitt i allt som händer. Jag älskar att det inte finns någon TV här. Den står i TV-rummet, dit man kan dra sig när man vill vara för sig själv och inte umgås. Inte störa och inte bli störd. Men här är man mitt i allt annat.

1796991_10152653354197379_8003969759305568917_o(Bilden är 180 graders-bild)

Jag älskar de öppna ytorna. De stora färgglada väggarna. Vinklarna. Jag älskar det och vill helst inte ställa dit en enda möbel. Inte hänga upp en enda tavla. Jag tycker om det rena, släta och fina. Men, man behöver ju saker och saker att ställa saker i. Tavlor kommer nog också komma upp, men vi behöver inte ha bråttom. Vi kan stirra på de blå väggarna tills vi kommit över hur fina de blev. Kanske tills vi tröttnat lite. Då kan vi förgylla dem med tavlor.

Nu går det undan

I torsdags var jag hos CI-teamet för nya programmeringar och hörseltester. Först tog jag en fika med kollegorna där.  Jätteroligt att få glida in i fikarummet när man mår bra och känner att man hör. Jag ser verkligen fram emot att återgå till jobbet.

Som jag hoppades på kunde jag höja ljudnivåerna riktigt rejält den här gången. Väldigt kul. Väldigt jobbigt för hjärnan, men kul med nya ljuddimensioner. Ordtesterna visar att jag under optimala ljudförhållanden hör 50% på nya örat och 70% med båda. Det är positivt jämfört med de 0% jag hade hört om jag inte opererat mig.

Sedan dess har jag varit lite ofokuserad och hjärnslö. Jag behöver vila ofta och blandar ihop ord utan att märka det.
– Jag vill ha en banan.
– Varför ska du ha en banan? Du lagar ju mat.
– Nä, va? Jag behöver ha en gaffel.
Som en senil tant.

Jag är sjukskriven en vecka till så det gör inget. Jag sover mycket och ljudtränar ännu mer. Jag har ganska ont i kroppen nu så det är ganska skönt att ligga i soffan och lyssna på böcker med högerörat. Det går bara bättre och bättre att lyssna på talbok.

Jag har tänkt på att alla låter som Lena Nyman. Det är rätt härligt faktiskt. Jag vet inte hur man ska beskriva hur röster blir genom CI. Lite nasala och hesa kanske? Lite Lena Nyman.
Jag är väldigt van vid det nu.Tuycker inte att det är besvärligt överhuvudtaget.

Det är så lugnt och harmoniskt när lycklig och otålig Ottilia väntar på sin bästis som ska komma till huset.

Ljud: När kommer hon? Nu kommer hon! När kommer hon? Nu kommer hon! När kommer hon? Nu kommer hon!

Lebowski-state-of-mind

Känner mig väldigt lebowski just nu och det är ganska skönt faktiskt. En kan behöva mental semester från stora frågor och beslut nån gång ibland. Skita i att vara så jäkla viktig. Lite irriterande för omgivningen är det nog dock.
I_Can_t_be_worried

Ja just det, vet ni inte vem Labowski är. Se filmen. Nu. Helst igår.

När hon stack ner handen i syväskan sa jag. ”Okej, välj ditt vapen.”

En av mina assistenter har visat sig ha spektakulära talanger i att plocka ögonbryn med tråd. Det är riktigt effektivt, men gör förstås skitont. Jag föredrar väldigt ont kort, än ganska ont länge, så jag gillar tekniken. Så här kan det se ut…

Ännu en mysig brasa…

10897074_10152627836272379_6076033412429036958_n 10898011_10152627836232379_976219668737908847_n

I en ikeasoffa

Jag är på Ikea. Igen.
Jag är inte typen som åker så ofta hit, men med nytt hus behövs det.
Ikea-overdose.
Jag gillar inte konceptet att handla bara gör att det är billigt. Usch!
Jag gillar Ikea dock. Gillar att vara här.
Om jag får åka hit utan sällskap.
Sven och jag har den tysta överenskommelsen att jag åker själv.
Han slipper gärna.
Det är inte så att han ogillar Ikea, men han ogillar folk på Ikea.
Och jag ogillar irriterad Sven på Ikea.
Barn har roligt på Ikea, men jag har inte roligt när jag har med barn på Ikea.
Så jag är självisk och åker utan Ottilia också.
Det blir så mycket mer produktivt då.

Idag har jag köpt förvaringskärl för källsortering, tvättsortering och köksprylar. Menne, jag köpte andra roliga saker vi behövde  också som glödlampor, lampsladd och annat för jordens tråkigaste husägare. Men jag tycker fortfarande om det. Tycker om att gå runt och köpa tråkiga grejer. Mysa vid tanken av vilken ordning och reda det kommer bli hemma nu. Himla fina grejer har jag spanat in. Ett par såna kanske jag köper vid nästa besök.

Bild 2015-01-05 kl. 13.28Nu sitter jag i en soffa vid ingången med magen full av fem-kronors-korv. Har man inget internet hemma är man ju inte dummare än att man använder Ikeas Wifi när man ändå är här. Jag laddar ner talböcker att ljudträna med. Att ljudträna går riktigt bra nu och då är det själsdödande när böckerna tar slut på paddan. Wifi är inte skitsnabbt här. Det tar sin lilla tid. Därav bloggandet i denna stund. Skönt att sitta  ner efter tre timmar här inne. De har gjort det riktigt mysigt här, med soffa och grejer, men det har man allt för bråttom hem för att märka.

Jag skulle kunna sitta här ett tag till. Slappa. Men nån måtta får det vara. Böckerna har laddats ner och jag vill nog hem. Hem. Vi har bott där drygt en vecka och det känns verkligen hemma nu. Bara så där. Det känns så fint. Så vi. Så hemma.

Vi bor verkligen på landet nu. Vi är säkra för…

… vi har sporadisk mottagning på mobilen som fungerar… ibland när den har

…förarna i alla bilar som passerar vinkar till en fast man aldrig sett dom förut. Folk som gör så inne i stan antar alla vara fulla. Här är det helt normalt.

… postlådorna står samlade i grupper istället för utanför varje hus.  Posten är noga med att inte behöva stanna i onödan.

… det sitter orange pinnar utmed vägen så man vet vart på åkern den är.

Japp, inte är vi i stan längre i alla fall. I love it!

Mailet jag skickar till mina fasta assistenter nu när vi flyttat in i nya huset

Hej

Hoppas att alla haft en skön jul.

Nu har vi kommit in i nya huset och allt vi äger har hamnat på ny plats. När ni börjar jobba nu vill jag därför att ni ska få tid att bekanta er med er nya arbetsplats. När det finns möjlighet tidsmässigt vill jag därför att ni går runt i kök, förråd, hall, badrum och garderobsrum. Ni får gärna öppna lådor och skåp och titta efter vad som finns vart så att ni vet sen. Vi är fortfarande nyinflyttade och sakerna kommer säkerligen att byta plats flera gånger innan vi landar.

I vardagsrummet, i hyllan precis bredvid frysen finns en plastlåda. I den ligger instruktionsböcker till vitvarorna. Dem vill jag också att ni kikar i. Om ingen annan är i t.ex. köket kan ni passa på att titta lite närmare på vitvarorna där. Läs i instruktionsboken och provtryck på knappar. Att koka te på spisen med powerboost är riktigt ballt. Prova det. Då har ni nåt att dricka medan ni läser också.

Tänk likadant när det gäller det mesta här. Prova låset till ytterdörren, provöppna garageporten, titta in i duschen och känn på glasdörrarna. Allt sånt.
Garageporten är smal och ni kommer behöva backa in bilen när jag är med (annars kan jag inte komma ur den), så om ni känner er minsta osäkra på att behöva backa där. Prata med mig så får ni tid att gå ut och öva på egen hand. Det är bättre än att ni sitter och är nervösa när vi kommer tillbaka från något och jag är trött.

När vi till slut har landat i vårt nya hem och ni hunnit lära er vart saker är ska ni ju inte gå runt, snoka, öppna lådor i onödan och invadera på vår integritet men nu tycker jag att det är viktigt att öppna upp den här friheten för er så att arbetet går smidigare.

Jag räknar inte med att ni ska hinna med allt detta under första arbetpasset, nej. Det kommer ta tid, ja.

Ha en skön helg!
Frida