Tag Archives: hua hin

Samlade bilder från Thailand

Efter lite bråk med kameran presenterar jag härmed samlade bilder från vår semester på garden hills resort i Thailand jauari 2012.

Man kan ju bara önska att man får chansen att återvända!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Litegrann om garden hills

Jag kurar ihop mig i soffan hemma i min dragiga lägenhet. Att komma hem till kylan var smärtsamt. Som när man att kliva ur poolen efter att simmat runt viktlös och obehindrat i vattnet och sedan på stadig mark känna hur tung och klumpigt man rör sig på land igen. Återupptäcka sin dåliga balans och sina svaga ben. Nä, den svenska vintern är inte min kompis! Speciellt inte när jag polat stadigt med den thailändska vinter en månad.

Vad fort en månad gick, bara så där. Vad fint vi haft det och vad många minnen vi tar med oss hem. Jag är onekligen stolt över att jag ridit barbacka på en elefant. Jag minns inte ens hur jag kom upp på den liggande jättefanten. Alla roliga marknader vi besökt, speciellt Cicadamarknaden som var helt underbar med all konst, lokala designers, påhittiga hantverkare och fantastiska restaurangpark. Allra mest kommer jag förstås sakna vårt hem på Garden Hills.

Vi bodde i ett nybyggt hus på 115 kvadratmeter med två sovrum och öppen planlösning. Det fanns inga väggar mellan kök och allrummet så det blev väldigt öppet och lätt att röra sig. Emma (assistenten) fick ett eget sovrum. Ottilias säng släpade vi in till det större sovrummet där vi utan problem fick plats med alla tres sängar. Innanför svårt sovrum hade vi ett eget badrum med både inomhus dusch och utomhusdusch. I sovrummet hade vi också en långvägg med skjutbara glasdörrar som ledde rakt ut till jacuzzin och uteplatsen. Gött! Det fanns även ett mindre badrum i huset som kunde  ha lite mer som sitt. Både badrummen och köket var snygga och fräscha.

Ägaren har planer på att handikappanpassa fler. Nu när vi var där var det två likadana hus som anpassats. Under våra första två veckor bodde ett trevligt par i det andra huset, Stefan och Anna. Vi hittade på en del ihop. De sista två veckorna bodde en barnfamilj i det andra huset med en flicka som var något år yngre än ottilia. Dem umgicks vi också mycket med. Anna, Axel och Wilma.

I huset mitt emot vårt hade Garden Hills sitt gym och spa. Priserna f ör olika behandlingar låg något lägre än på massagemottagningarna inne i stan. För en svensk femtiolapp fick du en timmes thaimassage.

Vid sidan av gymmet och vårt hus låg restaurangen och emellan husen låg den stora poolen som förstås var vårt favorit tillhåll. Istället för stege eller trappa ner i poolen hade de byggt en sluttande backe ner i poolen. Det fanns också en vattentålig rullstol man kunde använda. Själv hoppade jag förstås ner i poolen men använde gärna rullstolen för att ta mig ur. Jag provade att rulla ner i poolen själv en gång. (Bara för att prova.) Det är inget jag rekommenderar. När man kom ner i vattnet blev man så lätt att hjulen inte fick fäste. Det är bättre att ha någon bakom sig som håller i rullstolen. Hade man bara det var ju rullstolen helt kanon att ha. De håller också på att ordna med en lift som kan lyfta ner en person direkt i vattnet. Ottilia och Wilma hade förstås störtkul i poolen.

Restaurangen var också trevlig och när vi skulle ner räknade vi med att den skulle vara dyr men det var den inte. De serverade god thailändsk mat till bra pris. En Pad Thai kostade 50 bath till exempel, det är ca 12 svenska kronor. Varje fredag anordnade de en ordentlig buffé. Då var det fullt i restaurangen må jag säga. Det var uppskattat och alltid väldigt trevligt. Det hände inte sällan att man blev bjuden på någon exotisk frukt efter maten. Mums!

I helgen kommer det nog in lite bilder här också…

En tur ut på fiskepiren och en kopp kaffe i kommunismens kina

26 januari

Nu sitter jag här i tidig morgontimma och kliar mig om hakan igen. Förutom att jag funderar över vad det är för en lurig typ som gömt mina chips så ska jag nu använda min tid till att skriva lite. Sven gömmer alltid datorn, men inte för mig utan för städpersonalen, och den är inte lätt att få fram på egen hand må jag säga. Han är bra på det där. Han utnyttjar förstås att thailändska städtjejer är korta, men det är olyckligtvis jag också.

 Idag är det fredag och söndag natt reser vi hem igen. Gud, så fort det har gått. Nu längtar varken jag eller Sven hem. Igår var Emma ledig så vi tog oss en utflykt till fiskepiren. Ottilia somnade i bilen så till att börja med satte vi oss på ett skitmysigt café som vid andra anblicken var ett kommunistcafé men fortfarande väldigt mysigt. Ägarinnan var om möjligt ännu mysigare. Hon fann förstås Ottilia bedårande och erbjöd henne att ligga i en säng som fanns där. När hennes man sen fick syn på barnet i soffan trodde han att det var en docka. Stället var inrett med gamla, antika möbler och prylar från Kina blandat med idoltavlor och statyer av Mao. När vi satt där pratade vi om Thailand hur bra vi trivts. Vi kommer verkligen sakna Hua hin och Garden Hills. Nu känns det verkligen att man snart ska åka och då vill jag instinktivt klamra mig fast vid solstolen och morra ”Jag skiter i att åka hem! Jag stannar för alltid, så det så!”

 

Jag kommer nog ändå åka hem till minusgraderna, men vi är väldigt hooked på att så fort vi kommer hem börja spara inför nästa års resa. Eftersom jag inte vill vara en jinx har jag inte skrivit hur bra jag mått här. (Alltid när man säger hur bra man mår får man skitont dan därpå.) Nu är det bara några dagar kvar så nu vågar jag nog. Jag ar inte haft i närheten så ont som jag hade innan jag åkte. Jag har dessutom inte alls haft samma problem av skakningarna, vilket är en stor skillnad. Kanske för att jag kan slappna av mer, att det inte konstant värker i händerna eller för att de blandar i ett magiskt pulver i maten här. Sven har också mått bra från sin laktosintolerans. Han kan till och med äta glass här, för den innehåller inte laktos.

 

Men det är en sak jag INTE är nöjd med. Vart i *beeeep* är mina chips?! Nu SKA jag hitta dem!

 

Ps. Chipsen stod där jag gömt dem för ottilia. Ibland tycker man ju att Gud åtminstånde kunde gett en en läcker kropp när han nu gjorde ens hjärna av frigolit. Inte så stjysst,  Gud!

Piren

20120127-090625.jpg

20120127-090604.jpg

20120127-090552.jpg

20120127-090654.jpg

20120127-090543.jpg

20120127-090528.jpg

20120127-090505.jpg

20120127-090418.jpg

20120127-090406.jpg

20120127-090448.jpg

Det känns att vi snart ska hem igen

På söndag är den här drömmen över och det är dags att lämna Garden Hills och Hua Hin. Då får man lite bråttom att göra de där grejerna visste att man hade en hel månad på sig att hinna med. Helt plötsligt har man några dar på sig. Vi har nog gjort det mesta. Det enda av våra planer som inte blivit av är egentligen att se mer av Hua Hins stad. Inte trafiken, shoppingen och restaurangerna. Det har vi definitivt fått tillräckligt av. Vi vill besöka fiskepiren och den legendariska tågstationen.

Jag kommer sakna maten, shoppingen, sticky rice, grannarna, garden hills och framför allt värmen. Jag kommer inte alls sakna thailändarnas choklad, deras blaskiga kaffe, portionsförpackade ost som blandats med smör, den ojämna värmen i duschvattnet eller vildhundarna i cha am. Nej, det känns rätt okej att lämna kvar här men allt annat kommer jag sakna.

Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att komma hem till kylan igen. Minusgrader och snö fiinns inte i min ordbank längre. Min termobrallor gick sönder innan vi åkte hit och jag orkar inte ens tänka på att fixa nya.

Det ska blir fint att återse familjen. Skönt att få den där jädrans operationen avklarad.

Idag ska jag mest bara ta igen mig vid poolen efter två turistiga dagar. Emma är ledig och min kropp behöver detsamma. Jag tänker inte röra mig många meter utan bara njuta av garden hills lugna ro hela dan.

Här ute i bushen

19 januari

Vi trivs väldigt bra på Garden Hills. Det är skönt att det ligger utanför stan. Det ligger faktiskt ute i bushen vilket känns rätt charmig. Bra mycket mer intressant än en hotellgata. Det kostar 250 bath att åka in till Hua hin med taxi men jag är glad att jag inte bor inne i stan. När man varit där i kaoset och trafiken är det skönt att åka ut till lugnet igen.

20120201-051927.jpg

20120201-052000.jpg

20120201-052018.jpg

20120201-052056.jpg

Barbacka på en elefant

15 januari
Tiden i Thailand går fort, men Internet går låååångsaaamt. Minns ni hur man på nittiotalet satt framför dumburken och tålmodigt kunde få vänta 20 minuter innan en man fick fram en hemsida. Gång på gång hängde sig hemsidan och man svor och tryckte på uppdaterarknappen om och om igen. Japp, så är det att grejja med bloggen nu. Bilderna kan jag lägga upp via mobilen i alla fall när det inte krånglar. Ibland kan det gå ett par dagar innan man alls får kontakt med bredbandet. Man får bara ha tålamod och vänta tills det kanske funkar.

I fredags var vi på ännu en grupputflykt. Vi åkte i en bättre buss den här gången med bälten. Tack och lov. Vi åkte och tittade på en elefantshow. Innan den skulle börja fick man möjlighet att sitta upp på elefantryggen. Jag tvekade en halv sekund över om jag skulle kunna komma upp sen kravlade jag mig upp med lite hjälp. Det var en stor elefant. Hans elefantkompis tyckte jag såg lite varm ut och sprutade vatten på mig med snabeln. Tack, nu luktar jag säkert gott! Elefanten som Ottilia och sven red på stegrade sig. Det var en härlig och svindlande känsla att sitta där uppe.   Vi köpte en stor korg med bananer inför showen. Efter varje nummer kom elefanterna fram och fick dem i belöning av Ottilia och andra ”barn” i publik. (Vem blir inte barn igen när man kelar med en elefant?)

Det fanns krokodiler och ormar också, men deras show skippade vi. Jag och Ottilia matade stora äckliga fiskar med nappflaskor. Surreal!

Kommer lägga upp bilder på galenskaperna när jag kommit hem.

Beachen i Cha am

12 januari
Idag är det torsdag. Det har varit den första riktigt molniga dagen sedan vi kom hit så vi passade på att åka till grannorten Cha am.
Cha am är lite lugnare och lite mindre än Hua Hin med en finare och mer tillgänglig strand för den som inte kan promenera på sanden. Dagens mål var framför allt att låta Sven få lite egen tid.
Sen vi kom hit har min hjälte inte fått så mycket av den varan då han måste ta hand om Ottilia mycket. Vår överspeedade treåring som inte får nog av något här nere. Så fort vi ger oss ut på turistnöjen är det han som får hålla henne i sulkyn när hon vill lämna oss för allt spännande som hon aldrig sett förr och hon är helt klart inne i en ny trotsfas där hon omöjligt kan förstå varför hon inte får göra som hon vill när hon så tydligt förklarar det. Hon har alltid väldigt slående argument.

Det stod Sven skrivet i pannan att han behövde ett break och poolen var inte lockande i det här vädret. Vi åkte istället till Cha am med hink och spade, parkerade oss på stranden där det kostade 7 kr att hyra en solstol. Sedan kunde Sven knalla iväg på egen hand medan jag, emma och Ottilia hade det gött. Ottilia bakade sandkakor som alla smakade jordgubb och pryddes av snäckskal. Vi köpte glass som smälte så att sanden verkligen skulle fastna över hela oss. Ottilia gjorde en snöängel i sanden för säkerhetsskull.
Ottilia blir behandlad som en rockstar av Thailändarna med sitt guldlockliga hår. På stranden var de väldigt oblyga, kom fram och ville bli fotograferade med henne utan att be om lov. Hon blev rätt förbryllad till en början med tyckte sen att det var skoj och då fick de hållas.

Senare anslöt vi oss med Sven igen. Vi åt och promenerade utmed den långa beachgatan resten av dan. Vi stannade till för att fika. Där köpte jag en bit cheese cake som jag hade höga förhoppningar på men det var ingen cheese cake utan snarare en kladdig sockerkaka toppas av grädde, blåbärssylt och lakritsströssel. Thailändarna har fått det helt om bakfoten när det gäller amerikanska bakverk! Sticky rise och kokosglass är mer deras grej. När vi var törstiga stannade vi vid en kille som stod och sålde kokosnötter. Han högg av toppen och stack ner ett sugrör. Len och söt kokosmjölk är mumma!
Vi letade dessutom på en frisör för att snagga Sven. Han har sett ut som den galna professorn ett tag nu.

Här om dan var vi förresten på ännu en nattmarknad i Hua Hin. Överallt där det finns människor i Thailand verkar det finnas en marknad – överallt. Den här var mycket större än de vi tidigare besökt. Trängre, mer folk och knappt några turister alls. Thailändarnas marknad alltså. Jobbigt men spännande, speciellt matmarknaden. Där kunde man köpa allt! Det är svårt att inte bli hysterisk när det är så där billigt. Vi köpte sandaler till Ottilia som kostade 60 bath (15 kr), ett storprickigt linne till mig för 100 bath (25 kr), nagellack för 20 bath (5 kr) och en hello-kitty-nattlampa för 30 bath (7kr). Nypressad mandarinjuice för 30 bath. Det var inte det bekvämaste stället men helt klart spännande. Färggladaste sushin någonsin och simmande stora fiskar i kylväskor som skvätte ner en när kocken öppnade locket för att plocka upp dem på grillen som drevs av bilbatteri. Något vi inte såg där var friterade gräshoppor och grodor. Det verkar höra till turistmarknadens kulinariska utbud. Jag funderar ändå på att smaka det. Så får man kanske lite r.e.s.p.e.c.t. även om man inte äter skaldjur på kräftskivorna i Sverige i fortsättningen. ”Det är inte det att jag är rädd att smaka. Jag har faktiskt…” Dessutom vill Ottilia gärna smaka efter att grannarna skrytit om det. Hon är ju inte rädd för något, utan sörplar i sig små bebisbläckfiskar till lunch med glädje.

Godsaker i Narnialand

8 januri
Tiden går fort i vårt förunderliga Narnialand. Jag försöker minnas vad vi gjort de senaste dagarna, men när vi gjorde vad känns egentligen inte vidare viktigt. Jag tror det var i fredags som vi var på nattmarknaden här i Hua hin. Det var skönt. Vi shoppade inte så mycket utan kikade mest. Vi ska vara här så länge att vi med all säkerhet kommer återvända. Istället åt vi godsaker. Det finns mycket sånt på marknaderna. Mango on sticky rice är en ny favorit.

Igår tog Garden Hills ägare Erik med oss på utflykt. Han är en genomtrevlig, solbränd man med bred skånska och en liten chihuahua i som följeslagare. Vi blev nio pers som åkte iväg först till Hua Hins lilla kopia av floating market och sedan till ett tempel med en gigantisk Buddah.
(Ska försöka lägga in några bilder. Berätta gärna om ni kan se dem eller som det bara blir konstiga tecken i slutet av inlägget)

På kvällen serverades det en maffig buffé i restaurangen. Gud, så mycket god mat!  Restaurangen var välfylld och två barn utöver ottilia sprang runt och lekte. Den ena var i ottilias ålder så jag och sven gjorde det vårt mission att sammanföra henne och ottilia. Ottilia var blyg och det var inte helt lätt. Vi fick vara riktigt sluga. Till slut föll de varandra i smaken och blev semesterbästisar för resten av kvällen.

Angående bilbarnstol var mina förhoppningar om säkra bilfärder för ottilia ouppnåliga. En bilbarnstol hjälper inte mycket när det inte ens finns bilbälte!  Enligt Erik är säkerhetsbältens i thailändska bilar ändå helt värdelösa. Att det är farligare att sitta fastspänd i framsätet än utan bälte i baksätet.  Inte finns det något att göra åt saken heller. Vi bor 8 km från stan så vi får försöka göra det så säkert som möjligt av det vi har. De andra barnfamiljerna verkar inte oroa sig så mycket utan åker med på pickupflaket som går fram och tillbaka från stan. Vi kostar dock på oss en riktig taxi vilket funkar bra. Maxxi Holiday samarbetar med ett taxiföretag som både har bilbarnstol till låns och bälten i de flesta av sina bilar. Det kostar 500 bath (ca 120 kr) att åka fram och tillbaka till stan och det får det vara värt.  Här om dagen såg vi ett annat alternativt färdsätt. En thailänska familj som kom på en moppe. Två föräldrar och ett litet barn trängdes på den. Mamman hade en hund under armen och bakom dem trampande en femåring på en cykel med stödhjul.

br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-200530.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-200530.jpg alt=20120109-200530.jpg class=alignnone size-full //a

I jakt på kaffefilter

p5 januari/p
pHuset som vi bor i är nybyggt och väldigt fräscht. Två sovrum, två badrum och ett stort allrum med kök. Utanför dörren har vi en stenaltan med jacuzzi (som inte funkar, men ändå.)och utomhusdusch. Att bo så här kan man ju bara drömma om hemma. Det är härligt att komma hit och mötas av tillgänglighet och atmosfär.  Det är inte många meter till gymmet med spa-avdelning, restaurangen och poolen. Det är lite mysig och familjär känsla för vi är ju inte så många här.  /p
pFörsta dan gick åt till att packa upp och vila, sedan åkte vi in till hua hin till ett stort fett köpcenter som det stod ”kom hit med era feta plånböcker, turister!” Kända märkesbutiker vart än ögat såg. Överpriser men samtidigt, skitbilligt i jämförelse med svenska priser. Vi drack kaffe på Starbucks, käkade pizza och shoppade lite försiktigt. Till sist storhandlade vi på Tesco. Där var det spännande att lista ut vad det var i förpackningarna. Thailändska är inte det lättaste. Det svåraste att hitta visade sig förstås vara kaffefilter. Jag försökte hysteriskt få upp min Iphone för att ta en bild när sven försökte förklara för personalen vad han sökte efter. De såg ut tre gapande hål. Gång på gång hämtades en ny person som visste exakt vad han menade och sedan visade honom till snabbkaffet. När de till slut alla fattade vad han menade efter en lång detaljrik och gestikulerande förklaring visade de honom till pappersmuggarna. Då gav vi upp. När butiken stängde kl 22 hade vi allt vi behövde och åkte hemåt./p
pIgår hängde vi vid poolen hela dagen. På kvällen gick vi till restaurangen, drack och åt gott. Lärde känna lite grannar och hade trevligt. Restaurangen har god mat till väldigt bra pris, vilket man ju inte väntar sig.  Ottilia lekte sig trött och somnade vid elvasnåret i en soffa. Låter ju lite galet men då var klockan bara fem enligt svensk tid./p
pIdag har vi förstås också legat vid poolen. Ottilia är lite fegis för vattnet men börjar fatta mod. Hon fick flytkuddar och en badring från tesco samt en såpbubbelpistol. Leksaker är väldigt billigt. Jag tror vi betalade typ 12 kr för badringen. Godis är också väldigt billigt. Jag och emma tog en tur till affären i kväll. (Ett skjul med många glada thailändare.) Jag utforskade utbudet bara för att det är så spännande med utländskt godis som man inte känner igen. Jag köpte en hel påse med småplock och betalade sammanlagt 7 kr. Än så länge kan jag säga att allt som är chokladgodis smakar skit men gelégodiset är riktigt mumsigt. På vägen hem gick vi förbi restaurangen och blev bjudna på lite konstiga frukter man inte sett förut. Mums, vi fick med oss några hem också. De får vi käka till frukosten imorgon./p
pNu ska vi se om jag kan ladda upp den här texten …/p
br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191856.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191856.jpg alt=20120109-191856.jpg class=alignnone size-full //a

En bra början av resan

3 januari

Då var vi framme i Thailand och jag kan säga en sak: Bästa flygresan någonsin. Vi reste Thai air economi premium vilket innebar att allt var lite bättre än vad det behövt vara. Men nu ska vi inte förhasta oss utan börja från början.

Början av året är ju en bra början, va? Vi firade nyår med Emma, Eric och Alva hemma hos dem. Kom dit vid femtiden, lät barnen äta, sedan fira jul och till slut hurra in tolvslaget vid halv sju. När båda småttingarna somnat kunde vi varva ner. Äta gott och på skåla i champagne. Dagen efter var det packning på hög nivå. Jag var inte ett dugg stressad men det berodde förstås på att jag fick styra och ställa över packningen. Sven fick inte komma i närheten av väskorna, bara lägga fram sina saker på sängen och sen hålla sig undan från fältet. När jag ska vara borta vill jag med all säkerhet veta exakt vart allt är och placerat i en logisk ordning. Färgkodat med hjälp av färgglada packpåsar och koordinerat med hjälp av ett antal olika packlistor. Allt ska organiseras efter ett väl beprövat system och kommer någon annan in för att pilla i det där sabbar de allt. Som tur är så avskyr sven att packa noggrant, och är rätt kass på det, så att lägga ansvaret på mig passar oss båda./p
pI går packade vi oss iväg vid sjusnåret, lämnade bilen hos pappa, åt frukost och blev skjutsade till Arlanda. Allt gick smidigt och bra. Sittplatserna på flyget var väldigt lyxbekväma. Breda stolar med en fjärrkontroll som kunde fälla ner flygstolen i liggande ställning och massera ryggen. Egen TV-skärm och eluttag. Maten var helt fantastiskt, speciellt kvällsmaten:br /
1. starter: Kycklingspett i jordnötssåsbr /
2. förrätt: plocktallrik med sill, räkor och annat gojs samt italiensk salladbr /
3. Huvudrätt: Man fick välja mellan 5 olika rätterbr /
4. Osttallrik med fruktbr /
5. Efterrätt: Supermumsig chokladtårtabr /
Det var alltså EN måltid. /p
pVi kom fram vid 01.30 svensk tid, 07.30 thailändsk och allt gick finfint. Det var lite klurigt att ta sig fram när vi checkat ut väskorna. Vi hade ingen assistans då men det gick fint och vi hittade taxichauffören utan problem. Bilresan till Hua hin var tuff för jag hade ont men annars var det bra. Väl framme blev vi väl mottagna och visade till huset och området. /p
pOttilia har varit hyperaktiv ända sen vi steg ur bilen och blev välkomnade på Garden Hills. Ingen vidare kombo med utmattade föräldrar. Man liksom hör hur oseriösa ens tillrättavisningar låter och lunchen slutade med att vi med hjälp av memoryspel på Iphonen mutade i henne maten. Men men, det funkade ju och hon åt sin fisk. /p
peeek/p
br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191606.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191606.jpg alt=20120109-191606.jpg class=alignnone size-full //abr /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191636.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191636.jpg alt=20120109-191636.jpg class=alignnone size-full //a