Etikettarkiv: jul

Tomtemord och grantoppers

Jul! Wow, vad snabbt det gick! Hösten försvann i ett poff!

Ottilia gillar att pyssla ihop sin egen kalender. Hon får välja en kalender att ha. Det började med vi ett år hade glömt köpa chokladkalender och när vi skulle göra det typ 29 november var kalendrarna borttagna. What?!
Då gjorde vi en egen kalender. Tog locket till en vit papperskartong som gått sönder, prydde den med gran av grönt silkespapper och glitter. Jag köpte dumlekolor som vi slog in som små numrerade paket som fäste i julegranen som julgranskulor. Det var en asgrym kalender.
I år rotade ottilia fram roliga burkar, askar och lådor i diverse storlekar. Den blev riktigt cool. Hon skulle fylla den med polkagrisar, Medan hon var hos sin pappa ordnade jag det och i varje burk la jag också en lapp med en gåta för sånt skit älskar hon.

Och just det, julgranen. Vi tog alltså in den igår. Jag tar vanligen in den dagen innan julafton men igår hade vi dubbel assistent för att julshoppa och då kändes det som läge att också få in granen. Förra året lånade jag julgransfot. I går köpte jag en i gjutjärn på Clas Ohlsson. Den färger tio kilo och ett stort kar för vatten. Ingen risk att katterna välter den. Jag plockade upp julgranspyntet med det klassiska ”Lägger runte ner mobben så får dunte va med, Ottilia!” iPhonezombien förvandlas till ett litet ljus och dyker ner i jullådan med mig. Men var är julgransbelysningen? VI letar igenom huset och ger upp.Den har fått fötter (eller kanske rullstol.) Okej, men då får vi bli kluriga, kreativa och hitta nåt annat som lyser. Inget som lyser för starkt bara. Hmmm, medan jag funderade hade Ottilia rivit ner slingan av rosagråturkosa ljusbollar från sin loftsäng och drog ut i vardagsrummet. Perfekt! Vi kom samtidigt på att vi när vi ändå hade en otraditionell gran med ljusbollar kunde gå all in. Och inte ha rött i granen. Pärlgirlanger, guldkulor, vitt glitter och hängande kristaller gjorde sig vintrigt och fint utan det röda. Vi hade lite kul med att testa knäppa grantoppers också, men behöll våra guldiga stjärna.

Vi har inte julbakat, men vi har julpysslat lite. Vi gjorde en pepparkakskyrka. Den blev skitfin. Ottilia bröt isär pepparkakshjärtan och gjorde gravstenar. På taket satt en skumtomte. Häromdagen hördes ett skrik i huset.
”MOOOOORD!”
Mamma fnissar,
”MAMMA!” Hon kommer utstegande från köket. ”VAD HAR DU GJORT?!”
”Jag? Varför tror du att det skulle vara just… okej, det var jag.”
”En oskyldig tomte, mamma!”
”Men kom igen, du har ju ätit typ alla non stop och det var ganska kul med en huvudlästad tomte på taket.”
”Stackars tomten” Säger Ottilia samtidigt som hon tugga i sig tomtens kropp. Jag pekar på den ”Den va ju ändå redan dö” fnissar hon.

Jag tror förresten att jultraditioner är nåt som föräldrar och äldre släktingar skapat för att lyckas bryta loss barn och ungdomar från sina mobiler. Fast ni vet, på 90-talet var det datorn, på 80-talet videon, på 70-talet… Det funkar i alla fall väldigt bra. Oavsett om en riktar in sig på dåliga samvetet eller den inre julglädjen så funkar det.

Annonser

Dagbah holidayhouse

Så… i början av december vann Ottilia  en tävling där vinsten var en massa choklad till att bygga chokladhus. Vi har varit lite upptagna med annat, men nu blev det till slut av. Riktigt kul var det. Riktigt mycket choklad har vi ätit. Riktigt gott var det.*Bruöööp!*

Julefrid i huset.

Äntligen jul! Jag älskar julen. Det är vår första jul i huset och det känns helt underbart. För ett år sen stod huset tomt och hade precis gått igenom kommunens besiktning. Jag och Sven firade det med en champangepicknick i köket som var det enda rummet  med belysning bortsett från badrummen.  Assistenten höll sig undan i mörkret. Det var kallt och mysigt. Vi satt på en inplastad bäddmadrass på golvet som vi nyss köpt till assistentrummet. Vi hade filtar, adventljusstake, två flaskor mousserande vin och mackor från Subway. Rusiga av lyckan över att efter två och ett halvt år vara ”klara” med huset.

1913668_10153324515252379_4837138639106955147_nIdag är huset inbott och julpyntat. Igår var det fjärde advent, då slog vi på stort och slängde upp såväl julgran som tomtepynt. Helt plötsligt fattar man på alvar att nu är det verkligen jul.
Knepet till en lyckad jul är ganska enkelt egentligen: Man måste inte göra allt. Julen blir så mycket lyckligare om man inte stressar.  Ett tips, lura inte dig själv att du behöver göra en massa för andras skull. Ingen annan vill ha den stämpeln på sig av dig så det är orättvist mot nån av er. Även om en välmenande släkting eller vän säger ”Ååååh, ni ska väl ha sån där fin belysning på huset som era grannar!” eller ”Ni bakar väl pepparkakor i år?” menar de inte att du ska känna  stress och press över det. Det vore ju bara sadistiskt . Att göra tid för det som känns viktigast är nyckeln och det gör man ganska effektivt genom att avstå från andra saker. Barn, de har ju dock inte fattat det där. De vill göra ALLT för allt är ju viktigt och allt är ju roligt. Det löser man inte genom att låta dem göra ALLT. Det löser man genom att låta dem få vara med och bestämma vilka traditioner som får bli de viktiga i julstöket. Oavsett om man slår knut på sig själv och erbjuder sitt barn hela julrushen eller bara väljer några välvalda juleglimtar så är risken rätt stor att barnet vi ett ögonblick av övertrötthet står och gråter för hen ”får aldrig göra roliga julsaker.” Det löser sig så fort de somnar.
12376506_10153324515247379_6090286021920423916_nVi lagar inte julmat. Jag är mer en sån tjej som bakar. Sven är mer en sån snubbe som äter det hans tjej bakar. På julafton kör familjen knytis och vi bidrar med sånt som kan köpas färdigt samt desserten. Däremot pysslas det mycket här hemma. Ottilia  har pysslat nästan varje dag i december.  Jag har haft diverse små  krig med mina skakiga  händer då. När jag inte krigat med mina händer har jag krigat med tejpen. Vi köpte askass tejp på TGR. De jävlarna borde ha stryk.Den som tillverkar dålig tejp kan ju bara vilja människor illa.
Men okej, vi har kommit förbi det nu. Jag fick nämligen bra tejp och andra förnödenheter av mina assistenter här om dagen. Nåja, det har blivit många mysiga pysselstunder som slutat med att jag bara sitter bredvid och dricker kaffe medan jag håller Ottilia sällskap. Himla mysigt så också.

Och nu, tre dagar innan julafton, sitter jag framför en brasa med kaffekopp i handen och  tittar på julgranen som växt upp i min pappas skog. Katten är väldigt förtjust i granen. Ligger hon inte i soffan och titta på den, ligger hon under den och myser på mattan. När jag bakade knäck igår låg hon på armstödet till min rullstol som ständigt sällskap och spanade på hur det bubblade i grytan. Ljudet därifrån var helt underbart. Jag visste faktiskt inte att knaster kunde låta så. Istället för ett skrapande radioljud kunde jag liksom höra hur det var massvis av små bubblor som knäppte till om vartannat. Jag har aldrig hört något liknande.Hundratals små, små ljud istället för ett. Läckert.

 

 

Det blir ingen traditionell, röd jul i år för oss

IMG_7252Nu är det advent. Jag har inte märkt av det så mycket för jag lever lite eremitliv just nu. Vi tittar på julkalendern på TV, men det utspelar sig i Kroatien så den är inte så julig alls. Det är inte så mycket advent på ledgränd 24 heller. Vi flyttar ju om tre veckor och att plocka upp tomtar samtidigt som man kämpar för att packa ner allt man har känder inte alls lägligt. När vi dessutom hade packat förrådet fullt av flyttgejer med jullådorna längst in var allt avgjort. Vi kommer inte heller laga nån julmat eller krångla till det för oss i flyttstöket. Ottilia ska julgrejja med farmor, mormor och i skolan så henne går det ingen nöd på. Julen firar vi hemma hos nån annan.

IMG_7258Nej, advent färgas mer av flyttkartonger just nu och jag är väldigt fokuserad på min hörselträning. Jag har höger-cippen större delen av dagen nu utan huvudvärk. Så länge jag har det lugnt omkring mig går det fint.
Jag känner ingen saknad av julpynt eller adventsevenemang. När jag ser att statusuppdateringar med nypyntade fönster, julbelysning och tända ljus känner jag att jag kanske borde det för det ser så mysigt ut, men det gör jag inte. Det känns skönt att slippa det till och med. Jag kanske tar i extra hårt nästa år istället.

När jag hade lämnat Ottilia på skolan imorse åkte jag till huset och nu har alla väggarna fått färg. Då menar jag verkligen FÄRG. Det såg verkligen helt underbart ut. Vi var modiga när vi valde färger och nu när jag såg det på väggarna kändes det så jädra bra. Helt rätt! De starka kulörerna ihop med plattorna vi valt i kök och våtutrymmen blir annorlunda och läckert. Vilken skön känsla det var att känna. Här vill man faktiskt bo. Så det blir ingen röd jul i år. Den blir lila, turkos, peppargrå, grön och auberginefärgad.
IMG_7260

Bild

Doftgott

 

20121220-203319.jpg

Det doftar gott hemma hos oss nu. Apelsin och nejlika.

Julafton hos Mamma Mu

Igår firade vi jul hos min mamma. Eftersom jorden tydligen ska gå under på fredag tyckte vi att det var bäst att ta det lite tidigare. Närå, min bror med familj åker till Norrland över jul så därför tog vi det tidigare. Mamma hade fixar julbord, julgran, jultomte och hela baletten. Jag mådde inge vidare men det gick bra ändå. Min assistent fick tolka mycket för 3 ungar och 9 vuxna blev rätt högljutt. Just den här dagen var CI inte ens att tänka på då då det gav mig huvudvärk.

Jag sminkade mig dagen till ära och som följd ville förstås Ottilia göra detsamma, men vi är stenhårda på den fronten. Smink ska man varken leka med eller använda när man är 4 år. För att avsluta diskussionerna kysste jag henne i pannan och lämnade en röd pussmunn ovanför ena ögonbrynet. Varsågod, nu har du smink! ;-)Det skrattade hon ganska gott åt.

Den senaste veckan har varit tuff och jag har fått ställa in mycket saker jag skulle gjort. Kändes så gott att jag inte missade julafton nr1 i alla fall.

 

20121216-075547.jpg

En världslig sak

Oh no, jag har gjort det igen. Glömt fixa lucialinne.  Det borde vara standard att det under första luckan på alla julkalendrar stod en påminnelse om detta. Varje år är det samma sak med Lucialinnet som med julpyntet: ett hysteriskt letande. Borde man inte ha en bestämd plats för den där vita lilla trasan? När jag var liten hade vi alltid luciakläderna i linneskåpet. En hel låda med lucia- och tomtegrejer får jag för mig. Hemma hos oss skulle det bli en ganska sorglig liten låda för vi har inte så mycket såna grejer. Jag är inte en sparare. Jag rensar och gör mig av med allt som inte används mer.  När jag väl kommer att tänka på det så är det nog högst troligt att Ottilia växt ut sitt nattlinne och att jag skänkt bort det.  Eller har jag bara fått för mig det? Vart har man sitt minne när man behöver honom. Jo, han kör tåg som vanligt.

Efter lite googlande kan jag konstatera att rusta, ica maxi och åhlens säljer vita nattlinnen. Plan B blir begagnade linnen på blocket. Jag borde kunna få tag på ett.

Jag riktigt längtar till imorgon. Jag har fått dövblindtolk som jag vet är skitduktigt. Förra årets Lucia var galet rolig, för Tilda och Ottilia latjade utan hämningar framför alla föräldrar. De började fäktas med glittret och busade järnet. Ottilias Luciakrona ramlade gång på gång ner över ansiktet och hon skrattade så hon kiknade.  Alla barnen hade också lärt sig teckenspråk till en sång. Jag missade dock alltihop för att jag inte såg i den mörka lokalen. När jag går tillbaka och läser i bloggen förstår jag att jag dessutom var betydligt mer deprimerad än jag minns. Vilken skillnad det är. Vilket glatt år det är i år även om jag smärtan rider mig från och till som vanligt precis som kylan.

Ett lucialinne är trots allt rätt världsligt. Något man fixar och sen är det inget problem längre.

 

 

Att smygstarta julen

Kylan är tillbaka, ja. Hej hej. Det var lite varmare en vecka eller nåt. En fin semester, men nu är du tillbaka. Det blir svårare och svårare att ignorera det faktum att vintern står för dörren. Någon gnällde över att det redan är dags att köpa julklappar häromdan. Det är så typiskt svenskt att göra det, som om man blev tvingad och inte valde själv liksom. När jag var i mataffären igår hade de ställt fram glöggen på en pedistal mitt i gången. Min assistent blev till sig. ”Åhhh, glögg”. Nä du, det där aktar jag mig för! Jag är hård på att inte tjuvstarta med julmyset i förväg. Annars vet jag att jag hunnit tröttna innan första advent och då blir december en riktig pina. Jag har inte uthålligheten att tycka om julen i tre månader. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR julen, men bara när det verkligen är jul.

Fröjdefull jul med lite sorg i kanterna

I torsdags kom CI-samordnaren in till mig på jobbet. Det blir operation den 8 februari. I början av veckan meddelades jag att jag skulle få vänta till slutet av februari. Det hela hängde på att jag skulle hinna bli röntgad och så. Då ringde jag röntgenmottagningen via textis och fick prata med en väldigt vänlig sköterska som lyckades klämma in mig dan efter annandagen. Då meddelade samordnaren att jag kanske kunde få operationstiden den 8 februari om jag hann gå och vaccinera mig innan thailand. Det gjorde jag ju förra veckan så då hännmgde det endast på kirurgernas samtycke och i torsdags fick jag alltså klartecken från CI-teamet.

Jag fick välja färg på processorn (svart) och ställa frågor. Det kommer komma en massa papper med posten medan jag är i Thailand men de får jag väl läsa när jag kommit hem igen. Jag blev riktigt fröjdglad och lättad. Skönt att slippa vänta när man kommit hem.  Senare vände dock känslorna håll och blev betydligt ledsnare fast jag inte kunde identifiera dem.  Som om jag kände att någon stod och sågade av ett litet ben någonstans i kroppen utan att jag kunde känna var någonstans. Knas när man kämpat för något och aldrig riktigt trott att det skulle bli av. Då blir man helt chockad när allt början falla på plats.

Jag har firat jul med familjen och haft trevligt. Gått undan och gråtit av mig emellanåt. På julafton när jag skulle ta en tupplur jagades jag av minnen, bra minnen som ändå sved lite,  som när jag var 13 och min syster skrev ner texten till vår favorit Backstreetboyslåt så jag kundes sjunga med.  Nu fattade jag att jag nog faktiskt sörjer. Då blev allt så mycket lättare att tas med.

Igår kväll när vi firat klart julen, kommit hem och mös i soffan, jag och sven. Då pratade vi om det. Att förlora hörsel  har varit så stor del av mitt liv.  Jag känner mig ledsen vad det gjort mot mig som person. Allt jag missade när ottilia började prata smärtar helt oerhört. Att jag nästan avskyr musik som en gång var mitt största intresse. Aj!

Idag vaknar jag och mår så mycket bättre! Nu kan jag nog faktiiskt lämna det där ledsna. Surt att jagt skulle behöva vara ledsen på julen i år igen men det gick bra ändå. Det har varit en väldigt trevlig jul.  Nu ska jag gosa med mina unge framför TVn en stund och njuta av att ha henne för mig själv,  innan hon kommer på att hon har en massa nya fina leksaker att leka med.

GOD JUL!!!

Knök och bök i julestök

I helgen har vi städat och julpyntat.  Pappa kom dessutom med granen.  ”Ska vi klä granen nu?” frågade ottilia när hon pyntat klart sitt rum.  ”Nej, det gör vi när pappa är ledig” svarade jag.  Gissad vem som då pyntade granen i smyg?

Jag fick också tillfälle att uppfostra döttre mi när det gäller städning. Hon är ju stor nu att hon åtminståne kan hjälpa till och städa sitt rum, men hon kör alltid samma fuling med att bli väldigt upptagen med någon leksak när det ska städas. (Sånt ligger tydligen också i generna!) Igår var det dock inte mycket som rådde bot på diktatormorsan. Vill man pynta hänga julkulor i påskriset  så får man banne mig  städa rummet först. När hon väl gråtit klart och skrikit sig hes städade hon superduktigt och dammsög som bara den.

Angående kulor i påskriset så var det min desperata lösning innan vi till slut fick tag på den försvunna jullådan och granen. På förmiddan bestämde jag att här ska pyntas oavsett om vi har pynt eller ej. Vi har ett träd på gården som redan har videung på sina kvistar så assistenten och ottilia fick gå ut och klippa några. Det var inte förän senare som jag insåg hur påskigt ris är och att man blir lite förbannad av att se videung i december innan man knappt haft någon snö. Den får vara kvar ändå, för ottilia har ju faktiskt varit med och skapat härligheten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Barnsligt skimmrande jul

Jag tror inte att jag varit riktigt ärlig angående varför jag ville ha barn. Sanningen är det enbart var för att få ha julgran hemma. Det var nämligen varit viljekamp inför varje jul ända sedan jag och sven flyttade ihop för sisådär hundra år sen. Jag vill absolut ha en julgran och sven vill inte städa upp alla barren. Jag lovar att vattna den vareviga dag men glömmer bort det. Plastgran och kungsgran duger inte! Det ska lukta pappas skog i hela huset.

Sen vi fick barn är ju det min triumf i diskutionen för vem vill neka sin dotter en gran? Ingen, inte ens om hon är 8 månader gammal. Hela julen får ju förövrigt ett helt nytt skimmer när man har ett barn med i leken. Kolla in pepparkakshuset vi gjorde förra helgen! Lägg märke till Pippi som tagit över hela stället och Pervotomten i bakgrunden. Jag har försökt slänga honom hela året men nu när vi inte fått in vårt julpynt från landet får han vara med  oss ändå, så länge som han uppför sig alltså!

Så här lät det innan:

– Ska vi sätta dit godiset nu, maaaamma?

– Nej först måste vi ta fram grejerna

-Sen sätta fast godiset?

-Först måste vi sätta ihop pepparkakshuset.

-Sen godset?

-Sen ska vi spritsa dit glasyren.

-SEN SÄTTER FAST GODISET! *väldigt bestämt*

-Ja.

Någon måtta på tålamodet får det vara. 🙂 Hon var superduktig.  Vi hade fantastisk hjälp av ass. Petra att genomföra det. Hon fick förstås hjälpa mig att sätta ihop huset och att hålla stilla mina armar när jag spritsade glasyren. Det var så jäkla kul att jag kunde göra det ”själv” och inte bara titta på.

Julen 2011, så mycket bättre…

Oj, nu är det visst advent också. Kom till ett julpyntat hem häromdan när vi firade kusinernas födelsedagar. Min morbror flyttade dit i höstas så lampor i taket har han inte grejat än, istället var det levande ljus, ljusstakar och smålampor som gällde. Jag såg knappt nåt och hade konstant huvudvärk men jag njöt av stämningen och julmusten. Jag vill också julpynta! Jag vet dock inte om jag orkar ha ljusstakarna framme. Man kanske skulle investera i ögonvänligt adventspynt? Steg ett blir doc att använda glaspennan jag köpte på Granit i Sthlm och rita snöflingor på fönstrena sen kanske jag kan övertala sven att jaga reda på julpyntet.

Jag ser verkligen fram emot julen i år och är inte ett dugg stressad. Förmodligen för att jag inte  så höga förväntningar på mig själv. Mår jag dåligt och sover bort hela julhelgen så är det helt okej. Så länge ottilia får en fin jul så är min lycka gjord. Jag ser fram emot allt julmys. Sven är ledig på julafton och det är så otroligt skönt. Förra julen var hemsk, av en enda orsak: Jag var mitt inne i en depression och bara vägrade berätta det för någon. Sven och ottilia fick inte heller en lätt jul med en mamma som bölade eller fick panikångest så fort hon skullle försöka slå in ett paket eller träffa andra människor.

Trots plötslig ensidig dövhet, lite sämre ben och annat skit mår jag hundra gånger bättre. Visst, jag är deprimerad nu också, men jag hanterar det. Depressionen har med min grundsjukdom att göra och det vet jag nu. Jag tar bra mediciner som påverkar hormonbalansen i hjänan. Sven kommer att vara ledig på julafton i år. Det ska bli så härligt att fira ihop. 

Jag ser fram emot Lucia. Ottilia är så stor nu att hon fattat grejen och tränar luciasånger för fullt. Luciakronan och linnet hänger redo i klädskåpet. Jag ser fram emot att få besök av min BFF annika nästa vecka och då baka julgodis med tjejerna i familjen.  Jag ser fram emot julhelgen, nyår och sen en hel månad i Thailand!!